Keys
Jag är en väldigt ordentlig person, fruktansvärt organized och petig.
Men ibland klantar jag verkligen till det.
Igår när jag var ute i parken så blev jag alldeles till mig när Vinnie började jaga mig.
I god tro om att jag skulle hinna före (vi tävlar alltid vem som kommer först) så älgade jag i väg som aldrig förr.
Vinnie hade kul och vi var glada och lekfulla. På vägen hem så började det dugga, jag förde ner min hand i munkjackans ficka för att finna mina nycklar.. men dom var inte där!
Jag kände hur hela min kropp gick in i panik mode. FAN tänkte jag! Det här får inte hända, inte nu, inte idag!
Jag kopplade Vinnie, eftersom jag inte ville tappa bort honom också.
Sen var det bara att börja leta, den här parken är inte att leka med....den är STOR!
Helt plötsligt så kändes parken ännu större än vad den någonsin gjort förut, gräs gräs överallt. Vart ska man börjar leta liksom!
Jag började tänka på en plan B, om jag inte skulle hitta nycklarna. Kom inte direkt på någon bra dock, extra-nycklarna är ju i sverige liksom. SMART ASS!
Efter många om och men, så fann jag dom. Jag ställde mig på knä i regnet och prisade herren. Sjöng en psalm och kände mig rent utav välsignad. Pussade på Vinnie som stog där alldeles förvirrad. Sen var det bara att knalla hem alldeles dyngsur, men det gjorde inget! Vi fann ju nycklarna!
Och allt detta hända efter att jag kommit hem efter en underbar dag tillsammans med Alex och Nathan.
Från sol och skratt, till regn och oro. Livet är allt bra märkligt.
XOXO
Kommentarer
Trackback